Nu typ 20 år senare skulle vi testa igen. Jag som magopererad, pappa som nu är 67 år och min bror som väger upp mot 150 kg. Inte lika unga och fräscha som förr, men lika entusiastiska. Först hitta all utrustning, sovsäcken och liggunderlag, kåsa, nått att äta ur, stormkök, t-röd och mat.. Oj va mycket! Och va tung väskan blev! Undrar hur pappa klarade att bära både sin egen packning, all mat och mycket av min packning förr? 

Så, allt förberedd, iväg! Vi gick längs etapp 35 och 36 och stannande vid svartsjöns vindskydd. Jag hade förberedd för alla mellanmål som jag och Herbert behöver. Det blev osaltade cashewnötter, Wasa sandwich och äpple. Allt enkelt att ta upp när det är dags för mellanmål. Mycket vatten, fick användning för vattensystemet och väskan som jag fick när jag var testpilot. 

Man är lite ringrostig, det kändes. Fötterna värkte på pappa och min rygg och axel gjorde sig till känna. Men känslan när vi startade lägerelden var obeskrivlig! En ny erfarenhet var att använda tändstål istället för tändstickor. Min bror klarade efter flera försök att få fjutt på brasan. Att använda stormkök gick över förväntan. Det var som om vi inte gjort annat. Kokkaffet, varma koppen, korven, allt smakade underbart :-) Sen var det dags att sova... Ja, det var inte lika mysigt denna gång. Ingen av oss sov särskilt bra, och vid 05:00 var vi uppe och började med frukosten. Skogen doftade lika gott som jag mindes, och den trollska känslan som uppstod när daggen ligger över vattnen är lika ljuvlig än. 

Allt som allt kan jag konstatera att det är fortfarande mysigt att vandra, tända lägereld och använda stormkök. Men detta med att sova ute, har nog delvis förlorat sin charm. En säng är inte så dumt ändå. Fast det är klart, utan sovsäckenblir det inte riktigt en vandring som pappa ordnade med i min barndom :-)