En sak som jag dock aldrig provade det var slalom. Dels var jag rädd för fart, och dessutom kostar det en hel del. När jag sedan blev lite äldre och hade börjat gå upp i vikt hade jag inte självförtroende för det. Kläder skulle inte passa mig, och bara tanken på att ställa sig på ett par slalomskidor var skräckinjagande! Så när en kär vän frågade mig om jag ville följa med hennes familj på en skidsemester så tvekade jag en del. Men jag kan ju alltid åka längdskidor tänkte jag, och tackade lite tveksamt ja till inbjudan. Men det är först om ca 1 år, så det är lååååångt bort. Ja så tänkte jag, för ca 1 år sedan. Och så plötslig sitter man där i bilen. På väg till Idre. Och har sagt till alla att jag ska åka slalom... Tror inte jag kan förklara hur konstigt detta kändes!! Jag, som har vägt 130 kg, får plats i skidutrustning storlek 44, och både skor och skidor finns för mig att hyra. Första åket gjordes på darrande ben, men nu dag 3 måste jag säga att jag gillar det här! En sån härlig frihetskänsla!! Har provat en blå och en grön backe, har åkt i 6-mana liften till toppen och åkt ner igen!! Även Herbert har varit på gott humör. Haft nötter i fickan som jag ätit i liften, och vatten i värmestugan. 

Nu sitter jag i stugan, nöjd och stolt över mig själv. Och med ordentlig träningsvärk i vaderna :-)