Det måste kännas såååå skönt för dig nu när alla dom där kilona är borta!!!

Det är en kommentar jag ofta hör. Och det är kanske inte så konstigt. Tjocka människor är ju olyckliga, har ont överallt, kan knappt gå, kan inte cykla, kan inte njuta av livet, kan ingenting... Eller hur var det nu?! Jag hade värk i kroppen innan, framförallt i rygggen. Men det hade jag även när jag var smalare, och har det fortfarande ibland, framförallt på natten. Men förutom det så kunde jag både gå och cykla innan. Jag hade ändå hyfsad kondition, tränade till och från. Kunde utan problem följa med vänner på promenader. Jag kan inte säga att jag egentligen "kände av" min övervikt direkt. Sen självklart är det inte bra att vara överviktigt, mycket händer på insidan som inte syns eller känns. Och visst mådde jag i perioder psykiskt dåligt av att jämt misslyckas och gå upp i vikt. MEN, med de sagt - nej jag märker ingen jätteskilnad fysiskt. Jag har  dock fortfarande problem med att jag inte ser någon skillnad i spegeln emellanåt.  

Jag kan dock inte heller säga att jag klandrar folk för att dom tänker så. Min bror som också är kraftigt överviktig, han är typ som jag. Aktiv, går mycket, vandrar, kan med sina 150 kg utan problem klättar i träd för att hämta en geocach osv. Jag minns en gång när vi skulle gå och handla. Vi funderade på att ta bilen, men konstaterade att det vara skönare att ta en promenad och ta med en dramatenväska. På vägen dit tittar min bror på mig och säger "Ja vi är i varje fall inga vanliga tjockisar du och jag. Vi rör på oss och är aktiva". Och jag instämde och såg framför mig andra överviktiga som tittade på TV och aldrig skulle lyfta ett finger mer än nödvändigt. Fast frågan är om det verkligen är så dom flesta andra överviktiga gör? Eller är det också bara en fördom? Den som är överviktig har bara sig själv att skylla... Typ... 

Nu ska jag ut på promenad. För det är så alla smala personer gör. Eller?


Kommentera här: