Tänkte på en sak idag under pulsträningen. Det är ett pass i grupp med crosstrain-maskiner. På två av väggar är det speglar. När jag först kom in i salen och fick syn på mig själv blev jag förvånad över hur smal jag såg ut. Stod och stirrade på mig själv ett tag innan jag ställde in min maskin. När passet var över la jag märke till mina armar, och hur mycket hud som hänger. Sen såg jag bara mer och mer fel. Hade åter svårt att sluta titta i speglarna som utan hänsyn visar allt, från alla vinklar... Förstår att speglarna fyller en funktion i att man ser om man gör övningen rätt, men ibland kan jag sakna Itrim, där det inte fanns några speglar. Kanske en dag kan jag titta i en spegel och bara vara nöjd. Punkt.